Om projektet

Jag försöker dokumentera översiktligt vad som är  känt om bergsmännen i Gamla Norbergs bergslag och deras släktförhållanden, så långt tillbaka de kan följas i källorna. Många pusselbitar har tidigare tagits fram genom mödosamt arbete i arkiven, men den kunskapen är spridd i många publikationer, mer eller mindre lättåtkomliga.  Det material som inte är tidigare publicerat bygger dels på grävande i min fars Arne Sohlströms efterlämnade material, dels på egen forskning, samt också på hjälp som jag fått i kontakt med andra släktforskare.

Jag laddar här upp ett dokument som jag vill poängtera är under arbete, inte något färdigt resultat. Jag kommer då och då att uppdatera med nya versioner, vartefter arbetet fortskrider. Jag har inte heller avgränsat  strikt till det som brukar kallas Gamla Norbergs bergslag (vars omfattning varierat under tid), utan tar helt enkelt med byar även i angränsande områden dit det finns intressanta släktkopplingar.

Utvärdera själv slutsatserna som finns i dokumentet utifrån källorna och bidra gärna med kommentarer, rättelser och tillägg antingen här i bloggen eller via mail. De tas tacksamt emot.

För att göra uppställningen mer överskådlig finns källhänvisningar till uppgifter som hämtats ur kyrkobokföringen inte med. I hänvisningar till domboksprotokoll, där källorna ofta har skiftande paginering följer jag Arkiv Digitals sidnumrering.

/Britt-Marie

pdf   PDF ATT LADDA NER  2020-09-11  OBS UPPDATERAD VERSION

Sohlström: Bergsmanssläkter i Gamla Norbergs bergslag

2017-03-05-10-35-48

(Bild från Norman, Ulla: Norbergs bergslag under medeltiden. VFÅ 1938)

Ovansjö i Gästrikland

Mina morföräldrar var båda födda i Storvik i Ovansjö socken, nuvarande Sandvikens kommun. Morfars föräldrar kom från Västergötland i samband med utbyggnaden av Storvik, när järnvägen kom. Men min mormorsmor Elisabet Blomqvist har djupa rötter i Ovansjö, som verkar ha varit ett ganska slutet samhälle. Man gifte sig inom socknen, eller möjligen från grannsocknen Torsåker i äldre tid. Som tur var fanns undantag som gav trakten nya intryck och nytt blod.

Ett sådant är finnarna som kom kring sekelskiftet 1500/1600. De bosatte sig i norra delen av socknen, i Järbo och Högbo, som såsmåningom blev egna socknar, men i denna tid hörde till Ovansjö. De bosatte sig så pass nära bondebefolkningen som redan fanns på plats, och på jordar som gjorde att de inte var utelämnade till svedjebruk, utan de kunde brytas till samma åkerbruk som övriga bönder ägnade sig åt. Detta gjorde att de relativt fort assimilerades med bondebefolkningen. Jag rekommenderar Johan Wigers Finländska minnen i Järbo socken som innehåller djupa studier av mantalslängderna i Järbos finnbyar. En förkortad version finns också publicerad i boken Järbo i Gästrikebygd utgiven av Järbo Hembygdsförening.

Ett annat är brukspatronerna som drev utvecklingen av järnhanteringen. Ovansjö var befolkat redan under järnåldern, och runt Näsbyggesjön finns många spår av myrmalmsframställning, samt gravar. Två fragment av runstenar har hittats nära Ovansjö kyrka. Järnmalm från gruvor finns inte i Ovansjö, men man lyckades hålla sig kvar i järnhanteringen genom att hämta malm genom långa transporter, bl a från Torsåker, men även så långt bort som från Norberg i Västmanland. Jag rekommenderar Gillis Anderssons bok Gästrikland och järnet som finns tillgänglig som pdf.

Mycket historik kring Ovansjö finns publicerat i årsböckerna Från Gästrikebygder och Från Gästrikland. Makarna Karl och Greta Hedlund knutna till Västerbergs folkhögskola finns bland författarna. Av Greta Hedlund finns också den fina ”Dräkt och kvinnlig slöjd i Ovansjö”.

På 1920-talet uppkom ett intresse kring släktgårdsdiplom. Kyrkoherden Harald Nyström gjorde ett mycket gediget och noggrant arbete för att kartlägga socknens gårdshistoria i samband med detta. Hans grundmaterial finns idag bevarat i Sandvikens kommunarkiv. Jag tillbringade ett par dagar för några år sedan med att fotografera av så mycket jag mäktade med, och har sedan lagt till dessa bilder på profiler på Wikitree kring Ovansjö. Jag har fortfarande delar som inte är publicerade på detta sätt, men merparten finns där. Många av profilerna har också källhänvisningar till kyrkoarkiv mm, men även där finns mer att göra. En artikel av Harald Nyström i årsboken Från Gästrikland 1933 med titeln ”Om gårdsnamnen i Ovansjö” har jag alltid uppslagen när jag sysslar med Ovansjös släkt- och gårdshistoria.

För soldater i Ovansjö finns bra hjälp att få på Roland Palmquists hemsida

Om Tolvsbo i Söderbärke

Jag har gjort ett försök att reda de tidigare leden som finns belysta i källor i bergsmansbyn Tolvsbo i Söderbärke. Det är en utmaning, för byn växte fort under 1600-talet, och namngivningen var som vanligt inte så originell. För vissa byar finns det, oftast via en lantmäterikarta, en källa till vilken ursprungsgård enheterna i början på sjuttonhundratalet är avsöndrade ifrån, men något sådant har jag tyvärr inte hittat för Tolvsbo.

Vi vet att Hans Olofsson (härstammande från Norrbärke och Starbo) köper en större del i Tolvsbo och att hans son Torsten Hansson med sonen Olof Torstensson flyttar till byn. Olof Torstensson gjorde en fördelning av sina tillgångar till barnen, det han ägde i Tolvsbo delades mellan sönerna Hans Olofsson och Lars Olofsson. Torsten Olsson fick arv i Bommarsbo i Norrbärke. En dotter gift med Nils Jonsson fick en andel i Västerby. Det fanns ytterligare en enhet i byn, som längre fram kallas Carls, och ägs av Carl Ersson.

1607 var ett dramatiskt år i byn. Ovannämnda Hans Olofsson hade som det uttrycks i tingsprotokollet lägrat sin släkting Kerstin Holstensdotter, dotter till Holsten Persson i Vad. Olof Torstensson visar dock på tinget upp ett brev från kungens sekreterare Lars Kristiansson, att kungen förskonat Hans livet mot 80 daler i böter. Kerstin Holstensdotter fick böta 40 daler. Tack vare tingsförhandlingarna vet vi i alla fall att Olof Torstensson var gift med en dotter till Per Henniksson i Vad och syster till Holsten Persson. Samma år 1607 anklagas Karin Hansdotter i Tolvsbo, som vi får förmoda är en dotter till Hans, för att ha mördat sitt nyfödda barn.

Jag har pusslat ihop hur de tidigare leden efter Lars och Hans Olofsson bör ha sett ut, men med betoning på bör tyvärr.

Jag bifogar en enkel skiss  som kanske gör det enklare att tränga in i det hela, och som vanligt finns mer detaljer och källor i mitt pdf dokument. Hämtas HÄR.

Flängan i Norberg

När Flängan träder fram i de tidigaste källorna finns det som i många av byarna vid den tiden en bergsman. Fr o m åtminstone 1535 t o m åtminstone 1562 ägs den av Måns Jönsson, som också har en mindre andel i Hinsebo, som han senare säljer. Fr o m med längden för Älvsborgs lösen 1571 är han ersatt av Per Jönsson. Per var förmodligen enligt ett tingsärende från 1607 med vidhängade släkttavla inte från byn, utan var son till Jöns Håkansson i Gäsjö och hans hustru Brita. Han kan ha varit måg till Måns, men det vet vi inte säkert.

Efter Per delades byn mellan hans söner. Hans son Jöns Persson var gift med Karin Andersdotter från Englikebenning (Ängelsberg), det vet vi genom ett brev bevarat i Engelsbergs arkiv. Den del av byn deras ättlingar brukar kallas i ett tingsärende från 1699 för Oppgården. Den andra delen brukas av ättlingar till brodern Erik Persson. 1699 ägs Oppgården av bröderna Anders och Hans Perssöner, och den andra halvan av kusinerna Per Jönsson och Erik Matsson.

Byn led brist både på skog och vatten, och hyttan togs ur drift 1751, efter det blåste man först i Nordansjö hytta och senare i Rosendals och Flikens hyttor.

Jag bifogar en skiss över de tidiga leden av bergsmän i Flängan, och som vanligt finns mer detaljer och källor i mitt pdf dokument. Hämtas HÄR. Jag har också länkat till några Wikitree-profiler

PS. Vår stadsminister Stefan Löfven har anor i byn. Anna Hansdotter, född 1731 i Flängan och gift med en landbonde i Onsjö är ff ff fm till honom. I de antavlor som finns på nätet anges hennes farfar vara Per Hansson i Oppigården, men det håller jag inte med om, utan om man tittar lite djupare i källorna står det klart att farfadern var Per Andersson, kusin till Per Hansson.

Hemshyttan i Söderbärke

Det finns en del äldre källor från 1300-talet och framåt som berör Hemshyttan och som nämner en Hemming i Hemshyttan. På 1360-talet förvärvar han jord bl a i Sörbo i Söderbärke. Två decenier senare är han inblandad i ett arvskifte i Norberg. 1412 nämnes en västeråsborgare vid namn Hemming, var hustru Katarina har anknytning till Norberg. Deras söner säljer sitt mödernearv som är andelar i Nordansjö hytta. Kyrkoherden i Söderbärke vid denna tid Olof Hemmingsson skulle också kunna ha anknytning till byn.

I början av 1500-talet finns åter en Hemming i Hemshyttan, 1545 nämns han i ett tingsärende mellan sonen Lars Hemmingsson och Per Olsson i Karbenning. Lars Hemmingsson var gift två gånger, andra gången med Brita som var änka efter Nils Jönsson i Meling. Han verkar då ha sin hemvist i Meling, sonen Nils Larsson tar över i Hemshyttan. Brita och Nils Jönsson i Meling hade en dotter Rikmor som gifte sig med Lars son Jöns Larsson. Riktigt krångligt blev det när Lars och Brittas enda gemensamma son dog barnlös och arvet efter honom skulle fördelas mellan syskonen. Jöns fråga på tinget hur stor del hans arv skulle bli bidrar till vad som är känt om släktkretsen.

I Hemshyttan tog Hans Larsson över efter brodern och bergsfogden Nils Larsson, som inte verkar ha haft efterlevande arvingar. Hans Larsson bör ha varit gift med Barbro Larsdotter ifrån Persbo i Grangärde. Vid en rannsakning som skedde på tinget i Grangärde 1686, där arvingarna till Lasse Persson i Persbo gås igenom, får vi veta att Barbro var gift med Hans Hemmingsson i Hemshyttan. En annan källa också ifrån Grangärde kallar Barbros man för Hans Persson. Ingen av dessa namn är kända i Hemshyttan och allt pekar på att hennes man var Lars Hemmingssons son Hans Larsson.

Jag har försökt reda ut följande släktförhållanden i byn, som enligt material på Lantmäteriets tjänst ”Historiska kartor” såsmåningom uppdelades i vad som kallades Erik Nils hemman och Hemming Hans hemman. Jag bifogade en skiss som jag hade som hjälp i det arbetet. Detaljer och källor finns under Hemshyttan, Söderbärke i dokumentet som hämtas HÄR

Skiss över Hemshyttan

Hinsebo i Norberg igen

Jag funderat lite djupare kring de äldsta bevarade källorna rörande Hinsebo. Jag har därmed gjort lite revideringar i mitt dokument. Bengt Henniksson bör vara en av de yngre barnen i Hennike Bengtssons barnaskara, eftersom det faktiskt bör vara så att en av hans söner – Erik Bengtsson – levde fram till 1651. Kanske hade han en äldre bror som dog tidigt, hans namn pekar ju på att han borde vara äldst.

Bengt hade enligt källorna åtminstone tre söner, Anders, Erik och Olof. Olof verkar inte ha haft några efterlevande. Erik Bengtsson har jag tidigare antagit vara far till brödraskaran Anders Ersson i Hinsebo, Erik Ersson i Fragg och Mats Ersson i Andersbenning. Men allt faller på plats om vi istället antar att Erik Andersson var dessas far. Erik Bengtsson verkar vara den som står för gården efter sin broder Anders tidiga död ca 1615, men sedan tar brorsonen Erik Andersson över och sedan hans son Anders Ersson. Senare innevånare i Hinsebo stammar alltså från Anders Ersson. De blir allt fattigare som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. På en karta från 1761 står: Till Hinsebo finns ingen utmark utan förtjänar ägaren sitt uppehälle genom malmbrytning och kolleveranser till Nordansjö.

Det hela verkar vända i slutet av 1800-talet. I Lantmäteriets historiska kartor finns en handling från 1882 kring Anders Anderssons i Hinsebo samt hans son Anders Andersson samt måg Johan Landerstedts försäljning av en jordlägenhet med vattenfall till Thorshammars verkstadsaktiebolag. De tre äger då tillsammans 1/16 hemman i Hinsebo som ovanstående lägenhet avvittras ifrån. Bouppteckningen för Anders Andersson visar på välstånd efter den affären.

Jag skulle gärna vilja få lite mer stöd i källorna för ovanstående hypotes, hoppas något dyker upp.

Detaljer finns i mitt dokument under Nordansjö med Hinsebo, samt under Halvarsbenning som man under äldsta tid hade täta kontakter, eller trätor med. Hämtas HÄR

Dokument från Norrbärke 1518

Jag har fått ett mail från Ralph Anderson i USA, som härstammar från Olof Hansson, Gosven Hansson, Hennike Bengtsson mfl. Han försöker trots språkbarriären förstå de gamla dokument som ligger till grund för vad vi vet om dessa personer, och berättar att han köpt en transkription av det gamla dokument från 1518 där Peder Torgilsson i By, Norrbärke skänker Yxhammarsbo till Västerås Domkyrka.

Detta bevittnas av följande: Olof Hansson i Starbo, Lasse Persson i Näs, Jon Smålänning, Gosven i Hagge, Bengt i Västansjö, Påvel i Holen, Olof Classon, Han Laurentsson i Starbo, Olof Medelpad, Olof Nilsson Nya Hyttorna, Anders i Lerendbo, Olof Knutsson i Hagge samt Larens Kyrkoherde i Berke och Olof Arvidsson Bergsfogde i Norberg. De bägge sistnämndes samt Olof Hanssons i Starbo sigill finns fästa vid dokumentet.Vem hade inte gärna varit med och träffat den skaran och fått en liten pratstund.

Dokumentet finns i Diplomatarium Dalekarlicum Första delen nr 232, samt kan sökas vid Riksarkivets tjänst Medeltidsbrev och har då nr SDHK 38126. Ralph har föreslagit mig att lägga ut materialet och det gör jag gärna. Bifogat finns en exakt transkibering samt en översättning till engelska.

Gosven Hansson and Olof Hansson seal

Diplomatarium Dalecarlicum transcription

Diplomatarium Dalecarlicum translation

Furbo i Norrbärke, kontakter med Söderbärke och några av CM Bellmans anor

En mailfråga fick mig att fundera igenom detta lite extra och rita en skiss som kanske fler kan ha nytta av för att få en överblick. Det är lätt att bli förvirrad av alla dessa Mickel och Mickelsson.

Jag har tyvärr ingen annan källa än skattelängder som styrker de första leden, att Håkan är far till Mikael Håkansson, men namnet är ju synnerligen ovanligt. Jag har ännu inte hittat något som pekar på ett samband med förekomsten av namnet i Gäsjö.

Olof Trondsson var tidigare gift med den Kerstin som senare gifte om sig med Herman Mickelsson. Jag har sett förslag på att Olof Trondsson skulle komma från Gärdsjöbo, jag undrar om det finns något mer än namnet att gå på där. Trond förekommer även i ett par byar i Grangärde vid denna tid.

Sonen Mickel Hermansson var gift med Karin Matsdotter från Stimmerbo. I hennes anor vidare i Stimmerbo finns CM Bellmans härstamning till den allerstädes närvarande Hennike Bengtsson. Kyrkoherde Michael Hermonius i Stockholm var morfar till Bellman.

Skiss över Furbo mm.

Källor och detaljer finns i mitt dokument om Bergsmän i Gamla Norbergs bergslag – hämtas HÄR pdf

PS. Den sk Bellmansgården vid Norrbärke hembygdsgård är flyttad från Furbo. Enligt Jan Granath  byggdes den av Herman Larsson i Furbo (1702-1761). Han var son till Karin Hermansdotter som var syster till kyrkoherden Michael Hermonius i Stockholm. Det sägs att Bellman har övernattat där en natt, om det är sant eller inte ….

DSC00582 copy
Bellmansgården vid Norrbärke hembygsgård midsommafton 2005 Foto: BM Sohlström

En linje från Ovansjö i Gästrikland till Vad i Söderbärke

Jag har ända sedan pappa och jag släktforskade på sjuttiotalet varit ”bekant” med Hennike Bengtsson och att pappa härstammade från honom på några olika sätt. Nu har jag just insett att min mormor som har rötter i Ovansjö i Gästrikland samt några svårutforskade anor i Tierp och Hanebo i Hälsningland, också har en linje som räcker ända till Vad i Söderbärke. Därmed har jag hittat det första släktbandet mellan mina föräldrar.

Linjen går via Hanebo och en hammarsmed vid Katrinebergs bruk, Johan Hammarström. Hans hustru Catharina Jansdotter härstammar från smedssläkten Syhl / Syl, och via Turbo i Hedemora och Ludvika hamnar vi i Landforsen i Grangärde. Klensmeden Lars Bengtsson var född i Barkesta i Malma socken, men hans far Bengt Halvarsson i Barkesta var bördig från Persbo i Grangärde. Lars bråkade sig till sin faders arvslott i Persbo, trots att hans släktingar påstod att han redan var utlöst. Lars farfar var den välbärgade bergsmannen Halvard Hermansson i Persbo, jag har skrivit om honom och hans hustru Karin i samband med förhållandena i Fragg (Norra gården).

Genom detta har jag också förfäder i Barkesta i Malma. Jag har än så länge bara tittat ytligt i mantalslängderna, men det verkar som om gården går ur släkten efter ett par generationer framåt, den blir rusthåll under Kungsörs kompani och bebos som det verkar av utifrån kommande personer med anknytning dit. Ev kan något ingifte göra att släkten fortfarande finns kvar där. En frågeställning som kräver grävande i domböcker för att få ett svar, eller har någon redan ett sådant? En fortsättning bakåt vore också spännande. En bror till Lars Bengtsson var kyrkoherden i Vika Herman Benedicti Malmenius, och efter honom finns många ättlingar inom bruksnäringarna.

Jag avslutar med ett klipp ur LL Lorichs ”En bok om Malma socken” från 1940: Nedanför Åsby och delvis på slätten mellan stora landsvägen och Hedströmmen låg den åldriga byn Barksta, en av Malma sockens främsta under forna tider. Den omfattar 76 har åker och 68 har skog, men säkerligen har en stor del åker uppodlats på senare åren. De förra åbyggnaderna lågo sannolikt nere vid ån. Barksta var en gång en av Malma sockens mest betydande byar, vilket faktum framgår av, att en av de båda ”hamnor” vari Malma en gång i forntiden varit uppdelat kallades Barksta hamna. Barksta var stamrusthåll för n:o 11 vid Kungsörs kompani. Bland äldre ägare märkes Lars Lilja, född 1690, död 1770 och Olof Olsson, född 1722, båda kommitterade vid 1750 års undersökning angående ringningen i kyrkklockorna. …. …. Den siste självägande bonde, vilkens namn vi funnit hette Mårten Hansson och från 1877 hade Barksta uppgått i Åsby gård. Av byn finnes nu endast jordeboksnamnet kvar, alla byggnaderna äro bortrivna och man kan icke en gång se, var husen legat.

Ytterligare källor till detta finns i mitt dokument om Bergsmän i Gamla Norbergs bergslag – hämtas HÄR pdf

 

Olsbenning i nuvarande Karbenning socken

Jag har en period försökt förstå de äldsta släktsambanden i Olsbenning och haft god hjälp av  mailkontakt med Göran Ekberg och Elin Sjödin. Kunskapen vi har om Olsbenning bygger också på forskning av LeRoy Billberg mfl.

Ett brev från 1571 som bevarats i ett gårdsarkiv i Olsbenning och numera finns i Västerås stadsarkiv ger oss en ovanligt tidig insikt om ägoförhållandena i byn. Hinse Persson berättar då för rätten att hans morfar Per Jonsson hade sålt hemmanet Olsbenning till en man vid namn Tidik Tidiksson. Hinse bekräftar också att hans föräldrar fått betalt av Tidik Hermansson och Amund Erlandsson. Genom pusslande med andra tidiga källor känner vi oss relativt säkra på att det är Per Jonsson och Hinse Persson i Ingolsbenning som avses. Tidik Tidiksson verkar ha haft 2 döttrar som fick varsin del i byn, och därmed har vi två mågar, Herman Olsson (från Livsdal) och Erland (vars patronymikon och härkomst inte hittas i kända källor). Se även mitt inlägg om Livsdal.

Kerstin Tidiksdotter som Hermans hustru hette, verkar ha blivit änka tidigt. Hon genomför en stor affär med änkan Karin i Bennebo, de båda kvinnorna byter sina jordinnehav. Jag tolkar in i det att de måste ha varit systrar, här har vi ytterligare en dotter till Tidik Tidiksson. Karin flyttar till Olsbenning och en tryggad ålderdom hos sin systerson Tidik Hermansson, han ärver sedan hennes jordinnehav i byn, ingen annan arvinge till Karin syns till och Tidik och hans arvingar finns kvar i Olsbenning trots att hans mor bytte bort sin del där. Karin och Johan Masmästare som hennes man hette verkar inte ha haft några efterlevande barn. Kerstin flyttar till Bennebo med sina söner Nils Hermansson och Erik Hermansson. Familjen följer sedan upp sin expansion in i Bennebo genom att Tidik gifter sig med dottern i den andra gården i Bennebo som ägs av en Peder och hans hustru Marit. Ett tingsärende berättar att Tidik säljer sin svärmors, dvs Marits ärvda innehav i Sundbo i Västanfors och istället lägger ner pengarna i Bennebo.

Som ett facit på att allt detta nog var så har vi ett ärende från Domkapitlet där man behandlar det faktum att Anna Eriksdotter i Olsbenning och Mats Persson i Bennebo som vill gifta sig är skylda (besläktade) i tredje och fjärde led. Annas far heter Erik Hermansson, knekt i Olsbenning, hennes farfar Herman Tidiksson och hennes farfarsfar Tidik Hermansson med hustrun från Bennebo. Mats Perssons far hette Per Larsson i Bennebo, hans farfar Lars Persson och hans farfarsfar var Peder gift med Marit i Bennebo. Nu kunde man tänka sig att se genom fingrarna med släktskapet om en större summa pengar betalades till kyrkan.

Genom ett annat tingsprotokoll ser vi hur brist på efterlevnad de mosaiska lagarna kunde förstöra framtiden fullständigt för den skyldige. Holsten Hermansson, son till Herman Tidiksson ovan hade trots att han var gift belägrat en annan kvinna, och inte kommit ihåg att hon faktiskt var hans hustrus kusin. Till råga på allt hade även hans bror legat med kvinnan. I protokollet står att han för sitt brott dömes till elden, men det ändrades förmodligen till höga böter. Andra källor visar att han var vid liv långt efter händelserna, men var tvungen att sälja sitt innehav i byn, och hans son ombads lämna byn eftersom han inte ägde något där.

Tidik Tidikssons måg Erland hade sin del på östra sidan om ån. Sonsonen Hans Amundsson ägde Storgården i Norbergs by, (oklart hur han förvärvade den) och hade en dotterdotter som var gift med den färgstarke Samuel Parlament, förmodligen av Vallonskt ursprung.

Jag har försökt följa ägolinjerna för de olika gårdarna i Olsbenning nedåt och känner att jag fått någon slags struktur på västra sidan om ån, även om saker säkert behöver rättas och kompletteras. Östra sidan är krångligare med flera gårdar. Göran Kihls kapitel om Olsbenning i boken Karbenning ger en översikt över gårdarna i byn.

Källor och detaljer finns i mitt dokument om Bergsmän i Gamla Norbergs bergslag – hämtas HÄR pdf

Några skisser till hjälp för lättare få en överblick över förhållandena Olsbenning_Västra sidan

Olsbenning_Östra sidan

Eftersom brevet från 1571 inte finns tillgängligt digitalt publicerar jag en bild här. Originalet finns i Olsbennings bergsmansarkiv .Västerås stadsarkiv SE/U006/VSA_409

Olsbenning

Handlingar rörande Fragg

Några handlingar rörande ”Västgöten” Per Nilssons i Spjutsbo och hans arvingars köp av jord i Fragg har av oklar anledning hamnat i Kungliga bibliotekets samlingar av handskrifter. Deras jordförvärv i Fragg ledde till att 1793 ägde Per Nilssons ättlingar större delen av byn.

Jag har besökt Kungliga biblioteket och fått handlingarna framtagna och jag publicerar här foton, eftersom de inte finns tillgängliga på annat sätt digitalt. Fotograferingen hade kunnat göras bättre, men jag vågade inte öppna de hårt vikta handlingarna mer. (Handlingarna har signum M37:3a.)

Mer detaljer och källor finns här